Svensk ordbok 2009, webbversion

förlus´ta sig verb förlustade förlustat för·lust·ar●roa sig psykol.○ibl. med an­tydan om erotikhan har börjat förlusta sig med yngre kvinnorförlusta sig (med ngn/ngt/att+V)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. forlusta sik Subst.:förlustelse